Man lär så länge man har en lever.

Jag lär mig ett yrke. Är sedan igår utplacerad på medicinavdelning inriktad på gastro och endokrinåkommor. Känns kaotiskt att bli utslängd i verkligheten såhär. Så enormt mycket man inte kan. Vad som ska skrivas var och hur mycket och hur det man skrivit sedan blir skickat till sekreterare och vad man gör med pappersjournalen och vad betyder nu den där medicinska termen som han just nu slängde ur sig. Allt man sedan gör tar enorm tid. Jag känner igen den här känslan av rörighet och har reflekterat över den förrut.
Såhär är det alltid när man ska lära sig något nytt. En period när man måste reflektera över varje steg man tar. Lite betraktelser kring kunnande och vetande:

När man vet någonting innebär det att man har tillräkligt med information i skallen för att kunna utföra en uppgift. Denna information processas oftast serielt. Tankar, som är mönster av neuronaktivering, utlöser nya tankar som följer på varandra enligt lagar man tidigt tillägnat sig via empiri eller teori. Denna process av seriell processning av information tar tid och har stor benägenhet till felslut då den inbegriper så många steg.

Efter en tid då hjärnan varit utsatt för liknande problem skapas nya kopplingar mellan neuron, kanske via hebbskt lärande, så att avståndet mellan problem och lösning blir kortare. Neurala genvägar. Plötsligt försvinner alla mellansteg. Problemet löser sig självt. Utan att du vet hur. Du har lärt dig ett mönster. Pattern recognition. Kunnande.

Något av det svåraste som finns är att se världen genom ögonen hos någon som inte kan. Att bortse från sin kunskap. En mönsterkännare är inte reversibel. Det ska verkligen bli intressant att se om detta yrke någonsin faller på plats....

En högst spekulativ godnattsaga.

För länge sedan blev det andvändbart för en förfäder till oss människor att nyttja informationen som finns i mikrotryckväxlingar i luften. Denna lilla varelse började alltså höra. Kanske var det lättare att undslippa att bli kvällsmat åt något annat djur som gjorde att genen för något liknande hörsel spred sig.
Den lilla varelsen hade även andra sätt att processa omvärldsinformation. Något organ var antenn för elektromagnetisk strålning (syn) och den hade även receptorer som aktiverades av olika molekyler (smak). Informationen processades i olika moduler i detta lilla kreaturs hjärna. Denna lilla hjärna började bli ett ganska bra övelenadshjäpmedel då allt fler reflexer lärdes in som underlättade livet avsevärt. Det var så avancerade reflexer att det började likna problemlösning. Någon gång i historien "märkte" någon att det gick att påkalla andra djurs "uppmärksamhet" genom att göra ljud ifrån sig. Detta underlättade ett slags primitivt sammarbete kring en del enkla problem. Sammaretet hade överlevnadsvärde i sig och gener för ett slags primitivt språk blev stabila genom generationerna. Mer utvecklat språk ledde till mer komplicerade sammarbetsformer och ännu högre överlevnad.
De problem man ställdes inför var främst formulerade via synen och det var hjärnmoduler förenade med denna som "löste problemen". I och med att man kunde påkalla andras uppmärksamhet via ljud och hörsel så kom moduler för processing av hörsel till hjälp vid "problemlösning". Vid yttrande av ljud avsett för andra föll det sig ju även så att de egna öronen snappade upp vad man själv sade. Där förbands en länk för att nyttja hörselprocessningsmodulerna till egen problemlösning. Ett slags resonerande. Lärande sker på neuronskala enligt Hebbs lärningregel. Två neuron som är korelerade i aktivitet kommer få starkare synapskopplingar emellan sig vilket medför att de i framtiden kommer ha än större korrelation. Detta medför att med tiden kunde man hoppa över yttrandet av ljud för att nyttja hörselprocessneuron. Nu kunde man istället föra en inre dialog utan att någon hörde. Smida ränker och planera. Det är detta som är upphovet till den inre dialog som är mitt tankeflöde. Tankar, som är ord rinner på som vatten och ger upphov till nya tankar och även tankar om tankar. I den värld som vi ser runt omkring oss föds inget ur inget. Detta extrapolerat till min tankeström får mig att sluta mig till att det finns någon i mig som producerar dessa ord och tankar. Ett jag. En illusion.
God natt!

Programmera mera!

Jag håller på att avsluta ett programmeringsprojekt jag jobbat på den sista tiden. Projektet har inneburit att jag varit tvungen att lära mig en hel del om programmering och programspråk. Programspråk kommer ju likt vanliga språk i flera varianter. De skiljer sig såväl i syntax som i andvändbarhet. En liten lista över språk jag andvänt och kan någonting om, för den som är intresserad.

Java
Är ett språk jag fått lära mig från grunden nu de sista veckorna. Ett fullblodat språk som man kan göra allt med. Gratis är det också. Fördelen är att programmen som man gör endast kompileras halvvägs till något som kallas bytecode. Denna kompileras sedan fullt ut på andvändarens dator vilket innebär att programmen blir helt platformsoberoende. Ett program fungerar lika bra på en windowsdator som en mac. Tydligen ska programmen bli aningen långsammare än om man gjort dem i C++, men hastighet är sällan ett hinder i dessa dager. Java är ett modernt språk som är objektorienterat och förhållandevis lättläst. Det finns mängder med dokumentation på nätet, så man har alltid stöd när man kör fast. Hjälpmedlet Eclipse är en editor som varit nästan oumbärlig. Eclipse ger förslag, debuggar och hjälper att rätta till misstag. Programmen man skriver blir inte överdrivet långa, enligt uppgift ca. en fjärdedel så många rader som i ett motsvarande C++ program.
Något jag saknat är paket för att smidigt hantera vektorer och matriser. Hade det funnits mer avancerade matematikpaket hade java varit ett språk jag hållit mig till i fortsättningen.

Matlab
Matlab är det språk jag är mest hemma i. För mig är det språket som tar mig snabbast från idé till färdigt program. Tyvärr kan man inte göra allt i matlab utan det lämpar sig mest för matematiska algoritmer. Speciellt bra tycker jag det är när man behöver hantera mycket data. Alltid lätt att plotta data och följa algoritmen. Det finns avancerade tooloxar och massor med förskrivna funktioner som är lätta att använda. Något som också är bra är att språket är interpreterat, vilket betyder att man kan testa funktioner genom att bara skriva in dem vid prompt. Ungefär som en miniräknare. Detta underlättar avsevärt när man sitter och skriver långa program då man kan sitta och testa små snuttar vi sidan om s.a.s.
Matlab är inte gratis. Dyrt.

Flash
Ett språk, editor avsedd att göra animationer, filmer eller interaktivt material. Lämpar sig väldigt bra till detta men inte till mycket annat. Om man, som jag gjort, använt programmet för att göra något interaktivt, stöter man på problem. Hur ska man behandla datat som matas in? Jag lyckades lösa detta med en liten workaround. Flash skickar data till ett java-program via en lokal server. Java behandlar sedan datat och skriver till fil. Krånglig lösning enligt mig, men det funkar.
Flashprogram/filmer använder sig av en flash-spelare för att visas. Denna finns tillgänglig på de flesta datorer och även flashfilmer är således plattformsoberoende. En licens för programmet kostar ca 8000:-. Lite i värsta laget...

Python
Jag har bara hunnit kolla lite på detta språk. Dock är jag helt övertygad om att det är detta jag kommer köra i framtiden. Likt matlab är det ett interpreterat språk och man kan testa kommandon vid prompt. Likt matlab finns en massa moduler för att hantera matematik, vektorer, etc. Det finns även liknande funktioner som i matlab för att plotta data. Det som skiljer sig från matlab är att det är ett fullfjädrat objektorienterat programmspråk som man kan göra allt med. Språket betonar läsbarhet framför snabbhet vilket känns helt logiskt med allt snabbare processorer. För mig handlar allt om att komma snabbt från idé till färdigt program.
Python är helt gratis och det finns mängder med tutorials och andvändarstöd på nätet.

Visual Basic
Ett skämt i förhållande till övriga språk. Det är lätt att göra fula knappar som man kan trycka på. Det är allt. Jag slet mitt hår i några dagar innan jag lämnade detta språk för gott. Funkar endast på windows.

På randen till kaos.

Helgen bjöd på en tur till IKEA i Sundsvall. Till höger en bild på nya skrivbordsstolen. Har aldrig brytt mig om heminredning tidigare, men nu var det riktigt kul att gå på möbelvaruhus. Kanske ett mognadstecken. Dags att prata pension?

Jag försöker inreda eklektiskt, vilket betyder att man blandar prylar från olika tidsepoker och stilar. Tror det blir mest trivsamt så. Inte så stelt...och framförallt billigt.

Det som är mest intressant här i världen ligger någonstans emellan kaos och välordnat. Mellan myrornas krig och testbild. Mellan backslick och knullrufs. Hmm...man kanske ska hänga tavlorna på sniskan...

En portion moralkaka.

Det blev en intressant debatt här igår. Efter en halv flaska vin blev mina argument nog lite sliriga, men jag tänkte ta och utveckla mig här på bloggen.

Om man har en utgångspunkt i att människor är en neuronnystan som interagerar, enligt fysikens lagar i en värld av andra neuronnystan och en bunte andra molekyler, vart tar då moral, ansvar och den fria viljan vägen? Då kan man ju förstå och ha förståelse för allting. Brottslingar är bara brottslingar pga, de interaktioner de haft. De kunde inte hjälpa...det var oundvikligt.

Jag vänder mig mot detta resonemang.

Det finns inte ett enda sätt att se på världen. Inom många områden finns det ett flertal representationer, som främst skiljer sig i form av deras tillämpbarhet. Inom fysiken är detta särskilt tydligt, med Newtons gamla lagar kontra kvantmekaniken. Kvantmekaniken är iofs. en mer riktig beskrivning av världen, men den fallerar i tillämpbarhet. Man kan analytiskt räkna ut väteatomens energinivåer, kanske heliums (om jag minns rätt) men that's it. Newtons lagar är däremot tillämpliga på nästan alla problem som vi människor stöter på i den verkliga världen.

På samma sätt tycker jag man kan se moralen. Från ett "kvantmekaniskt" och väldigt teoretiskt synsätt så kan man nog säga att människors handlande är oundvikligt och en produkt av atoms in motion. Men vill man ha en advändbar representation får man nog utgå från ett "newtonskt" synsätt där ord som uppsåt, fri vilja, moral, ont och gott fortfarande har en betydelse. Detta för att kunna utforma fungerande sammhällen. Hur mycket "kvantmekaniker" man än är, så är det faktiskt en väldig skillnad i hur människor i olika sammhällssystem har det. Vill man göra något åt detta så är det nog (kanske än så länge...) begreppen från den "newtonska" moralen som är andvändbara.

Det diskuterades även om det finns någon objektiv moral. Ja, menar jag. Annars blir det väldigt svårt att diskutera enligt mig. Vad nazisterna och talibanerna gjorde var fel. punkt.

(kvantmekanikern): - Men det var rätt för dem enligt deras moral. De agerade bara i enlighet med sina neuron som var programmerade enligt den tidens moralprogram.
(jag): - So what det är fortfarande helt förkastligt att skjuta judar. Om vi ska kunna göra någrasomhelst framsteg här på planeten, behöver vi kunna utgå från en moral som är andvändbar, objektiv och universell. Vi måste vara praktiska i vårt tänkande. Inte flummiga.
(kvantmekanikern): - Ok, jag ger mig,

Serendipity

Många stora upptäckter kommer till av en slump. Någon tex. tolkar data på ett nytt sätt som andra bara trodde var artefakter eller brus. Detta kallas serendipity. Jag har tidigare läst om Arno A. Penzias och Robert Woodrow Wilson som tolkade bakgrundsbruset i deras mätutrustning som kosmisk bakgrundsstrålning från universums födelse.
Jag hörde nyligen en historia om hur man kom på att pancreas (bukspottskörteln) hade en roll i blodsockerregleringen. Det var tidigt känt att pancreas hade en roll i matsmältningen. Oskar Minkowski utförde experiment på hundar där han tog bort pancreas för att se vad som hände (!). Han noterade att hundarna kissade mer än vanligt och att urinen tilldrog sig flugor....hmmm....som flugor kring en sockerbit....Bingo!
Kolla in på wikipedia för fler exempel på serendipity.
Man kan tycka att dessa upptäckter grundar sig på tur, eller slumpmässiga omständigheter. Men som Alexander Fleming, upptäckare av penicilinet uttryckte det:
"Chance favours the mind that is prepared."

Ergorapido

Med recensioner som "Guds gåva till småbarnsföräldrar!" och "Den suger.", var jag bara tvungen att ha en. Jag har fått/införskaffat en sladdlös dammsugare. Ergorapido från Electrolux är dammsugarvärldens svar på en mac. Snygg nog att stå i finrummet, och enkel nog för att göra dammsugning till en av livets fröjder (hmmm...). Efter premiärturen idag måste jag säga att den funkar riktigt bra. Perfekt dammsugare för den slarvige studenten med 30 kvm. Batteriet varar i ca. 10 min och längre tid än så har iaf. inte jag avsatt till städning.
Kognitiv dissonans är ett intressant psykologiskt fenomen. Människor försöker ofta i efterhand rationalisera sina beslut. Sannolikheten att jag hade gett en dålig recension av en nyköpt produkt är ganska liten om den nu inte varit helt värdelös.

Användarillusionen.

Har precis lyssnat på filosofiska rummets senaste podcast (finns gratis på nätet). Där medverkade bla. neurofysiologen Martin Ingvar i en diskussion om jaget, själen och medvetandet. Diskussionen blev inte så speciellt intressant då deltagarna bytte ämne så fort det blev intressant eller svårt. Lite tankar om medvetande och hjärnor:

1, Hjärnans informationsprocessning består i aktivering av neuroner. Olika mönster av aktivering, såväl spatiala som temporala, representerar olika tankar, och registreringar av omvärld.
2, Minnen lagras i detta nätverk som styrkor i synapskopplingar mellan neuron. Denna form av representation kan lätt imiteras med artificiella neurala nätverk.
3, Medvetandet verkar vara förlagt till hjärnan. Borttagande av valda delar av denna, eller yttre fysiskt våld kan leda till medvetslöshet.
4, De som förespråkar en imatriell själ där jaget sitter och styr hjärnan får problem. Denna själ ska då påverka hjärnan på något sätt inom ramen för fysikens lagar. Något som tyder på detta har aldrig visats experimentellt. Fysikens lagar är väl testade i väääldigt många experiment.


Men var passar den där känslan av att finnas till in i denna bilden? Det är detta som är så svårt att förklara. Jag lutar åt att denna känsla av att finnas till är en form av illusion. En användarillusion. Det finns så många sätt som saker och ting verkar te sig. Visst verkar det som om du har färgseende i hela ditt synfält? Det har du inte. Det är bara i fovea på näthinnans mittersta mitt som de färgregistrerande tapparna sitter. Testa genom att försöka säga färgen av ett ej påtittat spelkort i ögats periferi.
Det känns också som om man har syn i hela synfältet, men i själva verket finns det två stora blinda fläckar. En på varje sida.
Det verkar även som om jag är medveten och i kontroll över mina handlingar. Kanske även detta en efterhandskonstruktion.
Jag tycker analogin med den dator med operativsystem är givande. I botten är det en stor mängd transistorer som kopplar om strömmar hit och dit, som sköter själva informationsprocessandet. På detta har bygts lager på lager av abstraktion och det vi ser på skärmen är ändprodukten. En slags virtuell maskin med ett helt annat användargränsnitt än de små transistorströmmarna.
På samma sätt kan medvetandet vara ett slags program, eller virtuell maskin som körs på den underliggande hårdvaran av neuroner och strömmar. Det bara verkar inte vara så...
Återkommer i ämnet.

Min, min, bara miiiiiiin...

Jag har precis flyttat in i en ägenhet. Min första i mitt 27 åriga liv, aldeles egna. Det är helt underbart. Jag går runt och pular här mest hela tiden. Torkar av bord, organiserar och förskönar. Tanken slog mig precis att det är just detta som gör att det är trevligare att leva i länder som traditionellt haft en stark äganderätt. Folk bryr sig om det som är deras, vårdar och förskönar. Jag kommer ihåg när jag, strax efter murens fall följde med mina föräldrar på bilrundtur i forna DDR. Grått, dassigt och fult är det bestående minnet. Ett land där ingen brytt sig.
Nu ska jag ta och hänga upp lite Escher-planscher.

Oro.

"Nyhetsbranchen är en av de snabbast växande brancherna idag. Nyhetsproduktion sker i sammarbete med katastrofprofeter...tänk om det inte spelar någon roll hur det egentligen är. Det är bara människors oro som är på riktigt. Den som först fattar vilken som är oron för dagen, vinner."
Lyssna på Susanna Popova, en av Timbros gratispodcasts.

Jag försvarar din rätt att vara dum.

Jag har diskuterat yttrandefrihet en del på sista tiden. Tänkte här förklara hur jag ser på saken:
I de västerländska samhällena finns något som vi kallar yttrandefrihet. Den ger oss rättigheten att säga lite vad vi vill, hipp som happ och hur som helst. Så länge vi inte uppmanar till någon brottslig handling (tex utfärdar en fatwa) så ska allt vara helt ok. Jag tycker detta är en bra ordning. Jag tror på ett slags kulturell evolution (memetik), där argument ska stötas och blötas mot varandra och där till slut de bästa vinner. Survival of the fittest. Folk går runt och tycker och tänker så mycket stolligheter. Upp med stolligheterna på bordet och utmana dem med argument. Om detta är svårt så kanske det inte var så stolliga stolligheter ändå... Detta tycker jag är ett av de viktigaste argumenten för yttrandefrihet. I stället för att censurera oss och tassa på tå för folk som ej gillar det som sägs och trycks i vår del av världen, så tycker jag att vi ska ägna energi åt att förklara vad yttrandefriheten innebär.
Jag försvarar din rätt att vara dum, men du får allt ta och förklara dig...