Användarillusionen.

Har precis lyssnat på filosofiska rummets senaste podcast (finns gratis på nätet). Där medverkade bla. neurofysiologen Martin Ingvar i en diskussion om jaget, själen och medvetandet. Diskussionen blev inte så speciellt intressant då deltagarna bytte ämne så fort det blev intressant eller svårt. Lite tankar om medvetande och hjärnor:

1, Hjärnans informationsprocessning består i aktivering av neuroner. Olika mönster av aktivering, såväl spatiala som temporala, representerar olika tankar, och registreringar av omvärld.
2, Minnen lagras i detta nätverk som styrkor i synapskopplingar mellan neuron. Denna form av representation kan lätt imiteras med artificiella neurala nätverk.
3, Medvetandet verkar vara förlagt till hjärnan. Borttagande av valda delar av denna, eller yttre fysiskt våld kan leda till medvetslöshet.
4, De som förespråkar en imatriell själ där jaget sitter och styr hjärnan får problem. Denna själ ska då påverka hjärnan på något sätt inom ramen för fysikens lagar. Något som tyder på detta har aldrig visats experimentellt. Fysikens lagar är väl testade i väääldigt många experiment.


Men var passar den där känslan av att finnas till in i denna bilden? Det är detta som är så svårt att förklara. Jag lutar åt att denna känsla av att finnas till är en form av illusion. En användarillusion. Det finns så många sätt som saker och ting verkar te sig. Visst verkar det som om du har färgseende i hela ditt synfält? Det har du inte. Det är bara i fovea på näthinnans mittersta mitt som de färgregistrerande tapparna sitter. Testa genom att försöka säga färgen av ett ej påtittat spelkort i ögats periferi.
Det känns också som om man har syn i hela synfältet, men i själva verket finns det två stora blinda fläckar. En på varje sida.
Det verkar även som om jag är medveten och i kontroll över mina handlingar. Kanske även detta en efterhandskonstruktion.
Jag tycker analogin med den dator med operativsystem är givande. I botten är det en stor mängd transistorer som kopplar om strömmar hit och dit, som sköter själva informationsprocessandet. På detta har bygts lager på lager av abstraktion och det vi ser på skärmen är ändprodukten. En slags virtuell maskin med ett helt annat användargränsnitt än de små transistorströmmarna.
På samma sätt kan medvetandet vara ett slags program, eller virtuell maskin som körs på den underliggande hårdvaran av neuroner och strömmar. Det bara verkar inte vara så...
Återkommer i ämnet.