Den gode, den onde och den fule.

Är människan ond eller god i grunden?
Varken eller enligt mig. Uppenbarligen kan folk vara hur onda som helst. Hitlertyskland, gulag, Rwanda, forna Jugoslavien etc. Men i vissa samhällen är männsikor överlag goda och där är det någorlunda trevligt att bo.
Människor påverkas av incitament och hot om straff och männsikor strävar överlag mot att ha det lite bättre. Samhällen som premierar gott beteende kommer att vara samhällen med mestadels goda människor.
Detta tycker jag är ett av de viktigaste argumenten för marknadsekonomi. I en marknadsekonomi kan man enbart få det bättre genom att tjäna andra. I en planekonomi är det armbågar som gäller för att tillskansa sig maximalt av den kaka som femårsplanen stipulerat. En kamp om ändliga resurser. Om jag ska få det bättre, måste någon annan få det sämre. Detta skapar onska.
Man har inte ihjäl sina kunder. Frihandel räddar världen.

Sommar i inlandet (en strandad manet)

Då var tentan avklarad och helt plötsligt har man tid att göra allt det där som man velat göra så länge, som att städa, diska och tvätta...

Har precis tittat på Hitchens som talar om free speech . Helt fantastiskt bra. Jag har stor respekt för folk som vågar stå upp för det de tror på, trots dödshot. Måste ses!
På tal om det. Se även Stina Dabrowski intervjua Ayaan Hirsi Ali. (Klicka på "se programmen" på höger sida. Program 9).

Disarm slides - crosscheck and report

Det var längesedan jag skrev något här. Undrar om det är några läsare kvar. Har varit mycket att göra ett tag och inte mycket tid till bloggande.
Sitter på Bromma flygplats och väntar på plan ner till Blekinge (sveriges fossa douglasii). Nu blir det kirurgiutplacering och hydrocefaluskonferens på Rhodos. Jag har en hela 2 minuters presentation av mitt projekt som handlar om en metod att bestämma intrakraniellt tryck icke-invasivt. En minut avsatt till frågor...lär bli en rejäl grillning.
I kommande poster ska jag försöka sammanfatta boken "On intelligence" av Jeff Hawkins. Helt klart bland det bästa jag läst. Är det någon som vill få förståelse för hur en mänsklig hjärna fungerar så läs den! Har även börjat fippla lite med datorimplementationen av HTM (hirarcical temporal memory) som modellerar cortex. Verkligen intressant. Jag tror det här är framtiden för intelligenta maskiner och förståelse för hjärnor i allmänhet.
Over and out!

När ett palindrom gör bort sig.

Sitter och ser på Stina Dabrowskis talkshow där Ola Salo (palindromet) just intervjuades. De diskuterade icidenten där Ola Salos "The Ark" invigde den svenska ambassaden i Washington där Ola "skämtade" om ett flygplan som var på väg mot vita huset. Han sa något i stil med "Man vet inte vart plan är på väg i detta land, men det där planet ser iaf. ut att vara på rätt håll". Ruttna tomater, burop och en snabbt avbruten USA-turné.

I Sverige och Europa är vi så indoktrinerade med amerkikahat att vi ej förstår världen som den är längre. I våra medier råder alltid samma vinkling. Allt är USA:s och framförallt Bushs fel. När vi sedan kommer ut i den riktiga världen kan vi inte förstå varför den reagerar som den gör. Våra neocortex gör felaktiga prediktioner. Vi är felprogrammerade.

Dabrowski tyckte att Ola var modig. Vilket pucko!

A Convenient Lie

Har i helgen sett Al Gores "An Inconvenient Truth" som handlar om global uppvärmning. Vad jag kan se framför han endast ett argument för CO2 teorin. På bilden till höger har han precis visat diagramet med temperatur och CO2 genom tiderna och han säger "...when there is more CO2, the temperature gets warmer". Sanningen är ju att "When it gets warmer, there is more CO2. There is an 800-year lag.". Han är noggran med att hålla de två kurvorna separerade.

För övrigt så tycker jag att filmen mest handlar om Al Gore. Ett rop på bekräftelse. Stackare, karln är väl knäckt efter senaste valförlusten...

Neurovetenskapens Kopernikus

Kopernikanska principen innebär att det inte är något speciellt med vår plats i universum. Det finns andra valida referensramar än en jordcentrerad. Många stora upptäckter går i denna linje. Einstein antog att ljusets hastighet var densamma oavsett koordinatsystem. Darwin poängterade liknaderna, snarare än skillnader mellan djur.

Neocortex är det yttersta och evulotionärt yngsta lagret av däggdjurens hjärna. Hos människor består det av 6 celllager och är 2 mm tjockt. Neurologen Korbinian Brodmann delade i början av 1900-talet in cortex i 52 areor vilka hade skilda histologiska karakteristika. Det visade sig senare att dessa areor hade skilda funktioner i hjärnans informationsprocessing, area 17 och 18 är tex. primära visuella cortex.

1978 publicerade Vernon Mountcastle en artikel (jag försöker få tag på den) med hypotesen att det inte finns någon del av cortex som är speciell. Vart man än letar i neocortex så är neuron kopplade på principiellt samma sätt och de utför exakt samma algoritm. Det verkar även som om ingen del av cortex kan stå oanvänd. Hos blinda används primära visuella cortex till att tolka braille.
Oavsett vilken sinnesmodalitet som ger input till hjärnan så kommer informationen i samma form, i form av temporala och spatiella mönster av "neuronspikes". Vare sig du lyssnar på musik eller tittar på en tavla så kommer informationen in till hjärnan i samma "hjärnspråk", och det verkar alltså som om hjärnan använder samma algoritm för att processa dessa signaler. Att vissa delar tar är mer benägna att ta hand om information från en viss sinnesmodalitet handlar mer om den genetiska grundinfrastrukturen som bestämmer vart sinnesinformationen ska dumpas först. Synnerven löper från ögonen till bakhuvet.

Är man bara på det klara med att alla sinnesmodaliteter resulterar i mönster av samma "hjärnspråk", känns det inte lika konstigt att man kan se med tungan.

Panta rei - Allting flyter

Panta rei, våren flyter
Snön smälter, vintern tryter

Panta rei, snoret flyter
Febertoppar, jag mig snyter

Panta rei, livet flyter
Konferens på Rhodos jag mot kylan byter


Panta rei, Allting flyter.

I snor.

Bilden till höger är från vinterns familjeresa till Skagen. I snor, i dubbel bemärkelse, är är även jag denna dag. Kättrad vid sängen, badandes i...snor. Hundans...

En intressant anmärkning är att symptomen på sjukdom ofta är resultatet av kroppens försvar. Det är försvaret som gör att vi mår dåligt, inte viruset eller bakterierna i sig.
Kortisol är ett antiinflammatoriskt hormon som utsöndras vid stress. Det undertrycker alltså kroppens försvar och man känner sig ej sjuk under stressade perioder. När kortisolet sedan sipprar undan kommer symptomen.
Unga barn har ett mindre utvecklat immunförsvar och får således ej så svåra symptom vid sjukdom.

Prosit!

A must see - klimatsvindleriet.

Har nu sett dokumentären "The Great Global Warming Swindle" för andra gången. Finns att se på google video, länk här. Se den! Den kommer definitivt aldrig visas på SVT.

En del intressanta fakta kom upp.

1, Om man tittar på iskärnor så kan man utläsa hur temperatur och gaser i atmosfär varierar. Det finns ett starkt samband mellan temperatur och CO2, det är sant, men tittar man mer noggrant på datat visar det sig att det är temperaturen som styr Co2 inte tvärt om. Temperaturen stiger, sen tar det ca 800 år innan koldioxiden följer efter.

2, Detta beror på att det största bidraget till CO2 i atmosfären är från havet. Vid varmare havstemperatur släpper världshaven ifrån sig CO2. Haven är enormt stora och därför tröga system, det tar ca 800 år för dem att svara på en förändring.

3, CO2 är en väldigt liten del av atmosfärgaserna, ca 0.05%. Det mänskliga bidraget är mindre än vad, tex. vulkaner avger varje år. Haven är den största källan.

4, Om den nuvarande uppvärmningen skulle bero på växthuseffekten, skulle man se att troposvären, 10 km upp, "växthustaket" skulle bli varmare än uppvärmningen på jordskorpan. Detta är inget man ser när man mäter med väderballonger och sateliter.

5, Solens aktivitet kan mätas genom att titta på solfläckar. Solaktiviteten korrelerar med mycket högre tidsupplösning med jordens medeltemperatur än vad CO2-halten gör. Ner på dekadnivå. Eftersom koldioxiden har en 800 årig lag kommer den korrelationen få en sämre tidsupplösning.
Tittar man på hur temperatur och CO2 varierat det senast århundradet så ser man att temperaturen stigit i två perioder, fram till 1940 och från 1975 fram till nu. Innan 1940 släpptes det ej ut mycket koldioxid och nedkylningen mellan 1940-1975 sker samtidigt som människor började elda fosilt på allvar.

6, Den föreslagna mekanismen är molnbildningen. Högre solaktivitet medför att "solvinden" avskärmar kosmisk strålning. Den kosmiska strålningen "piskar upp" vattenånga i atmosfären och bildar på så sätt moln. Lägre kosmisk strålning leder till färre moln och högre temperatur. Det finns övertygande grafer som visar på sambandet mellan solvind, kosmisk strålning och molnbildning.

7, De 2500 "experter" som sägs ligga bakom FN:s klimatrapporter är till stora delar politiker utan anknyning till forskning. Även forskare som opponerar mot slutsatser i rapporten räknas med bland de 2500.

8, FN:a rapport baseras på avancerade datormodeller. En modell är aldrig bättre än de antagenden som ligger till grund. Solaktivitet och molnbildning har man än så länge ej tagit hänsyn till.

Se dokumentären! Jag stärktes iaf. i uppfattningen att detta klimatsvindleri är ett resultat av symbiosen politiker, media och forskningsanslag.
Fick även en fin idé rörande mina forskarstudier. Om man vill ha anslag ska man ju givetvis modifiera sina mål lite och studera hydrocefalus i relation till global uppvärmning...

Senaste nytt!

Uppfinnaren till palm-pilot, Jeff Hawkins, har startat ett nytt företag, numenta. Han har tittat på biologin och sedan skapat en ny form av lärande system, mer lika hjärnans sätt att behandla information än någonsin tidigare. HTM, Hierarchical Temporal Memory kallar han tekniken.

Nyckelordet är hierarki. På bilden visas ett kopplingsschema över hjärnans processande enheter. Varje modul har liknande uppgifter. Area MT tex. har som jag tidigare nämnt som uppgift att detektera rörelse, andra hittar linjer och ytterligare andra hittar hela objekt. Detta sker i hierarkisk ordning. Tidigt i synprocessningen finns tex. celler som detekterar cirklar (on/off-center cells) se figur. Dessa skickar information till enheter som detekterar linjer som skickar information till enheter som detekterar mer komplexa figurer och tillslut celler som känner igen objekt...en banan tex. Nervfibrerna går åt båda hållen i hierarkin. Det skickas information från objektigenkännarcellerna till linjeigenkännarcellerna. När du väl kännt igen ett objekt så ställer moduler tidigt i hierarkin in sig på att hitta information som stöder arbetshypotesen (vad de högre hierarkierna funnit). Vad vi ser blir kontextberoende och styrs uppifrån. Så kan vi urskilja objekt i en brusig värld.

Det är detta som HTM imiterar. Ett nätverk som inte bara känner igen objekt, utan också förutser vad som kommer hända längre ner i hierarkin. Så fungerar våra hjärnor. Vi förutser hela tiden vad som ska hända och ett hierarkiskt system är väl lämpat för denna uppgift då världen i mångt och mycket är hierarkiskt uppbyggd. Språket är ett bra exempel. Bokstäver som bildar fonem, som bildar ord, som bildar meningar som bildar samtalsämnen. Vet man bara samtalsämnet, underlättar det förutsägelsen av vilka ord som ska komma. Du vet ganska snart hur jag kommer avsluta denna ........ mening.

En annan fördel med HTM, i likhet med mänskliga hjärnan, är att den inte behöver någon lärare. Den hittar själv stabila mönster i omvärlden. Mönster som förekommer ofta får automatiskt en representation.

Beställde Hawkins bok igår, On intelligence. Det här måste jag få veta mer om!

Värdighet.

Förra veckan pratade jag med en gammal dam på sjukhuset. Hon kände sig till last. Menade att hon ej kunde bidra till samhället längre, var sjuk och skröplig och pratade om ätterstupan.

Idag såg jag en intervju med Ayn Rand. Här, här och här (del 1, 2 och 3). Se den! Vilken kvinna! Fick mig att fundera lite...

I ett socialistiskt, kollektivistiskt samhälle ses människor som resurser i det kollektivas händer. En bra människa bidrar...offrar sig. När det inte finns något att bidra med då kan det lika gärna gå åt ätterstupan. Tragiskt. Är det då inte bättre att se människor som mål i sig själva, med sina mål och meningar. Nog kan de tjäna andra, men då genom frivilliga kontrakt där båda har utbyte. Är det inte bättre att ha ett system där kostnader blir investeringar och människor kunder, inte belastningar?
Det är väl ingen som ser sig som tärande när man går och handlar på ICA? Tar upp resurser. Köper mjölk.
Den gamla kvinnan är ju givetvis en resurs för sjukvården! Så kan människor få lite värdighet även på gamla dar.

Evidence based huskur.

Förkylningstider. Har varit inne på pubmed och gjort research. En kontrollerad dubbelblindad studie visade att personer som under en 12-veckorsperiod (mellan november och mars) åt en vitlökskapsel om dagen hade betydligt färre förkylningar än kontrollgrupp. Vitlöksätarna visade även på kortare förkylningsepisoder om de väl blev infekterade (1.52 dagar mot 5.01 i medel för kontroller). Man tror att det är aminosyran allicin som står för effekten.

Vitamin-C verkar inte ha en lika tydlig effekt. Någon studie visar ingen skillnad, medan andra visar på en viss minskad frekvens av förkylningar, men ingen lättnad i symptom hos redan manifest infektion.

Det finns en massa artiklar. Det här ska jag kolla upp mer om jag får tid. Sökord på pubmed: common cold.

Söndagslänkar.

Vill du veta hur det känns när antagonistiska neuron i din area-MT fyrar av asynkront? Gå in här och följ instruktioner. Häftigt!

Skyll inte på friheten. En mycket läsvärd artikel på DN:s ledarsida idag. Länk här.

Forskare i Manchester har konstruerat en materialfilm som endast är 1 kolatom tjock och fortfarande stabil! Man ska göra transistorer och datorer. Länk här.

Bygdsiljum ger och tar.

Skidprovardag i Bygdsiljum. Skidprivning, sol, carvingkurs, godisregn och lotteri. Jag vann mysbyxor. Där ser man! En riktig superdag.

Har haft sämre dagar i Bygdsiljum. Som den 22/2-2004 då familjebacken luxerade min axel. Första åket....lustgas och ambulans 7 mil till Umeå.

Carvingkursen var nog det bästa idag. När jag lärde mig åka skidor var det inne att åka ihop med benen i snabba, struttande och snösprutande svängar. Neonfärgad overall var en självklarhet. Nu ska man åka axelbrett med benen, lätt krummad rygg och svänga utan sladd genom att sätta i kanter. Inget snösprut medför mindre friktion och högre fart. Lätt framåtvikt är a och o.
Tyngden på plösen...älskling.

Dagens dikt.

Förlorar vi något när vi lär oss allt mer om världen? Vetenskap är kanske inte alltid så romantiskt. Tables Turned av William Wordsworth: (meddling=klåfingrig)

Up! up! my Friend, and quit your books;
Or surely you'll grow double:
Up! up! my Friend, and clear your looks;
Why all this toil and trouble?

The sun above the mountain's head,
A freshening lustre mellow
Through all the long green fields has spread,
His first sweet evening yellow.

Books! 'tis a dull and endless strife:
Come, hear the woodland linnet,
How sweet his music! on my life,
There's more of wisdom in it.

And hark! how blithe the throstle sings!
He, too, is no mean preacher:
Come forth into the light of things,
Let Nature be your teacher.

She has a world of ready wealth,
Our minds and hearts to bless--
Spontaneous wisdom breathed by health,
Truth breathed by cheerfulness.

One impulse from a vernal wood
May teach you more of man,
Of moral evil and of good,
Than all the sages can.

Sweet is the lore which Nature brings;
Our meddling intellect
Mis-shapes the beauteous forms of things:
-- We murder to dissect.

Enough of Science and of Art;
Close up those barren leaves;
Come forth, and bring with you a heart
That watches and receives.

Neuroner och ekvationer - så blir världen begriplig.

Vi lever i en komplex värld. Ändå lyckas vi manövrera runt rätt bra och vi begriper allt mer om dess grundvalar. Att den ens låter sig beskrivas! Är det så självklart?

En komplex värld med zintillioner specialfall låter sig förutsägas av ett gäng ekvationer som troligen får plats på ett vanligt A4-papper. En enorm informationskoncentrering. Ofta har det också varit så att ekvationerna sagt mer om världen än det man ville beskriva med dem. Kartan sade mer om terrängen än vad kartritaren ursprungligen avsåg. Maxwell, Newton, Schrödinger...

Jag beskrev i tidigare post perceptronen/neuronen och hur den till sin natur delar upp, filtrerar och approximerar vår omvärld. Det är så vi förenklar vår komplexa miljö. Vi tränar våra neuron att se mönstren och förhoppningsvis täcker de in tillräckligt många specialfall för att vi ska få en chans att stjälpa vårt genetiska matrial över en ny generation.

Så bemästrar vi vår miljö, men hur förstår vi då oss själva. Vi måste även kunna planera in våra egna komplexa beteenden för att kunna förutsäga och planera. Det kan vara så att det även här är frågan om att bygga en simplifierad modell av det egna jaget. Efter ett tag börjar vi se mönstren. Jag har tex. ganska bra på fötterna för att beskriva mig som morgontrött...

"Up a narrow flight of stairs
In a narrow little room,
As I lie upon my bed
In the early evening gloom.
Impaled on my wall
My eyes can dimly see
The pattern of my life
And the puzzle that is me"
- Simon and Garfunkel "Patterns"

Medieprotektionism.

Dagens självmål stod Bertil Torekull för på DN Debatt. Carl Bildt kritiseras för att han bloggar och på så vis kommunicerar direkt med väljarna. Vad är det här för diktatorfasoner undrar man, kommunicera med väljarna, utan att blanda in pressen? Något avslöjande... Som journalist talar han givetvis i egenintresse och de gamla/etablerade medierna har all anledning att vara oroliga. Folk märker allt mer att de verkligt kvalitativa analyserna, av insatt folk läggs upp gratis på nätet, av ideellt "arbetande" bloggare.
Varför skulle Bildt hindras att ha en mer direkt kontakt med folket? Vem skulle vinna på det? Får han prata, röstledes, om sina åsikter med "vanligt folk"? Jag tycker bloggandet är en utveckling av demokratin och ett led i en allt kvalitativare memflora.
Jag gillar följande stycke från bloggaren Johanna Nylander:

"Sen är ju det fina med Bildts blogg att alla kan granska hans ord själva, läsa vad han skrivit innan, och faktiskt skapa sin egen bild av honom och regeringens utrikespolitik, utan att behöva gå genom en tidningsredaktions filter. Jag läser mycket hellre vinklade åsikter med tydlig avsändare, än andrahandsinformation med dolt budskap."

I sig ett exempel på tankeskärpan där ute på webben. Den kritiskt granskande journalistiken har givetvis också ett värde, men den förvinner väl inte för att folk även börjar uttrycka sig i nya forum.

Tävling.

Jaha, då var det alltså dags att dra igång bloggens första tävling. Gå in på den här sidan. Titta på filmen och räkna hur många pass de gör inom det vita laget (detta kräver lite koncentration). Gå sedan in i "comments" och skriv hur många du fann.
Fint pris utlovas till den som kommer närmst!
Filmen är på 7 mb så det kan ta en liten stund för den att ladda.

Skattretande.

Räkna ut din skatt. Länk här.

Perceptronen.

Den första datormodellen av människans neuron, perceptronen, uppfanns vid 1957 av Frank Rosenblatt. Det är en enkel modell men ger ändå värdefull insyn i hur vi människor processar information. Till höger visas en bild och ekvationen som beskriver själva processningen. Vi har ingångar, som på bilden är tre stycken. En mänsklig neuron har i storlekordningen 1000. Sen har vi en utsignal som representerar neuronens cellkropp.

Perceptronen processar information bestående av reella tal, medans det neuronella korrelatet är en frekvens av elektriska potentialtaggar, så kallade spikes. Men idén är den samma,
information kommer in (IN), informationen viktas i synapskopplingar (w), processas i en överföringsfunktion och fortleds (UT).

Perceptronens ekvation visas till höger, sign är en operation där ett positivt tal, vilket som helst, ger +1 och ett negativt tal ger -1. Utgången från en perceptron har alltså bara två lägen, plus eller minus, ja eller nej, kaffe eller te...
Detta är även någorlunda sant för neuronen, som vid lite stimulans ger ifrån sig en liten, konstant utfrekvens, men om stimulansen bara överstiger ett tröskelvärde pumpar den på med en iaf. begränsad spike-frekvens. Även här ett någorlunda binärt beteende.

Perceptronsekvationen representerar geometriskt ett plan i indatarummet, där indata på ena sidan planet ger -1 ut, och på andra sidan +1. Planets lutning bestäms av synapskopplingarnas styrka (w), att lära perceptronen någonting representerar alltså att ändra dessa värden.

Följande, något artificiella exempel illustrerar idén:
Säg att jag varit runt med en väderstation och mätt luftfuktighet och temperatur i två länder. När jag tränat min perceptron på detta data och alltså uppdaterat synapsstyrkorna korrekt så vill jag att peceptronen ska kunna säga vilket land jag är i, säg australien eller sverige, bara genom att mäta just luftfuktighet och temperatur och stoppa in dessa värden (som IN 1 och 2). Andvändbart va?

Mina mätdata och planet (i 2D en linje) visas i figur till höger. Hög luftfuktighet och temperatur hamnar på ena sidan linjen, som också kallas beslutsgräns, ger +1. Aha jag är i australien. På andra sidan får jag -1. Kvar i sverige. Shit...

Poängen med allt detta var att visa hur man kan tänka på hjärnans informationsprocessning. Våra neuron delar in representationer av vår omvärld i tänkta plan. Vi delar in och approximerar, gör regler av specialfall. Simplifierar en komplex omvärld. Ser mönster.

Ett fall för Aristoteles.

Har ni någon gång åkt tåg, lutat er mot fönstret och en längre tid tittat på landskapet som drar förbi för att sedan, när tåget stannat vid någon perrong känna det som att tåget åker baklänges. Fastän det helt uppenbart står stilla?
Det kallas vattenfallsillusionen och rapporterades först av Aristoteles, länk här.

"And also when persons turn away from looking at objects in motion, e.g. rivers, and especially those which flow very rapidly, they find that the visual stimulations still present themselves, for the things really at rest are then seen moving: persons become very deaf after hearing loud noises, and after smelling very strong odours their power of smelling is impaired; and similarly in other cases. These phenomena manifestly take place in the way above described."

I hjärnan är det area MT som har neuron tunade för rörelse och rörelseriktning. Efter en längre stunds stimulans adapteras ett neuron till ett stimuli och ger ej ifrån sig lika stark signal (spike-frekvens), det "tröttas ut". En effekt som även visar sig i viloaktiviteten efter stimulit. När jag sitter och tittar ut genom fönstret kommer neuron tunade till en viss riktning att tröttas ut, när tåget sedan står stilla på perongen kommer de antagonistiska neuronen, tunade för rörelse i motsatt riktning, ha en större viloaktivitet och jag känner att jag rör mig i tågets motsatta färdriktning.

Tycker detta är helt fantastiskt. Världen, så som vi upplever den, har mer att göra med vilka neuron som råkar vara aktiva, än hur den verklingen förhåller sig och detta är sällan så tydligt som i vattenfallsillusionen.

Optisk illusion.

Stirra på bilden till höger i minst 30 sekunder och en giraff framträder. Det är sant!

Lycka.

Studentsportardag i Umeå. Ledigt, massor att göra, men inget gjort. En dag som inte klev ur morgonrocken...

Lyssnade på sr:s filosofiska rummet om lycka. Lite halvdan diskussion blev det, men fick mig ändå att fundera lite. Vad är lycka?

Det som alla människor strävar efter?
Ett tillstånd där area x i hjärnans frontallob visar på aktivitet?
Knark?

Lyckoforskning har ju varit på modet ett tag, och då utgår man ofta helt enkelt från frågan: Hur lycklig är du just nu på skalan 1-10?
Det har visat sig att folk är lyckligare på jobbet än när de är bland sina nära o kära. Folk i rikare länder är lyckligare än i fattiga och i danmark är man väldigt lycklig, något man tror har att göra med att de har låga förväntningar.

Jag tror på de små projektens lycka. Små projekt på gång hela tiden, lagom svåra för att vara en utmaning, men lätta nog att med stor sannolikhet lyckas. Då stimulerar man hjärnans belöningssystem. Många små lyckliga stunder leder till ett lyckligt liv. Lyckan ligger även i ett högt och jämt blodsocker.

Men lycka är inte allt här i livet. Det ligger värden i att ha ett intressant, mångsidigt och meningsfullt liv också. Folk väljer bevisligen livsvägar som inte nödvändigtvis leder till lyckomaximering.

"I did not, however, commit suicide, because I wished to know more of mathematics" -Bertrand Russel

Så går en dag från våra liv...

...och kommer aldrig åter.

Söndag i sängen. Slösurfande och denniskorv med pulvermos. Vila inför veckan...förberedelse...utbilda sig...förberedelse...alltid förberedelse.

Såg en bra dokumentär. Nova - Secrets of the mind. Neurologen Ramachandran är en upplevelse i sig att titta på med sin dramatiska dialekt, från skottland skulle jag gissa.
Han åker runt och träffar patienter med intressanta kognitionsstörningar och med neuroanatomi förklarar han vad som gått fel och varför.
En intressant patient kände inte igen sina föräldrar. De såg ut som hans föräldrar men de var inte dem, de var bara identiska till utseendet.
Han hade en skada i temporalloben. I temporalloben sitter moduler för igenkänning av synintryck, alltså neuron som exciteras av fåglar, stolar, bananer eller föräldrar. Där finns också amygdala, en modul som medverkar till att ge intryck en känslomässig färg. Det var kopplingarna till amygdala som var förstörda hos just denna patient. Han såg sin mor men kände ingenting i processen. Total iskyla. Så ska man inte känna för sin mor. Det måste vara någon annan, som bara ser ut som henne.
Det finns andra vägar till amygdala. Från hörcentra. Om han bara hörde sin mor över telefon var det inga problem.
Intressant detta! Den känslomässiga responsen vi får av intryck är tydligen mycket starkare än vårt logiskt resonerande. Magkänslan styr.

Även intressant att läsa att franska intellektuella ställer upp bakom Sarkozy, den borglige kandidaten i det stundande franska valet. Franska intellektuella...den borgerliga vinden har verkligen fått fart i europa. Ikväll blir det rödtjut till middagen!

Au revoir.

Hemligheter.

Något som fascinerar mig är enkla smarta lösningar. Kryptering har använts av människor under minst tusen år. Ett medelande har förvanskats enligt några regler som förhoppningsvis enbart sändare och mottagare kännt till. Problemet med detta är just att sändare och mottagare, personerna A och B, har måst träffas innan och komma överens om reglerna. Detta hade ställt till en del problem för dig om du tex. ägnar dig åt e-handel över internet. Innan du med gott samvete vågat sända ditt kontonummer till adlibris hade du varit tvungen att ha träffat någon på företaget, kommit överens om ett antal regler så att ej person C, som sitter och avlyssnar din internetuppkoppling kunnat tömma ditt välfyllda konto.

Nu behöver man inte vara så orolig. På 70-talet kom oberoende av varandra två "grupper" på hur man ska lösa det hela. RSA heter krypteringen, efter Ron Rivest, Adi Shamir and Leonard Adleman vid MIT som var en av grupperna som kom på algorithmen. Först var dock den brittiske matematikern Clifford Cocks, vars arbete var hemligstämplat vid upptäckten, varpå han ej fick någe credit.

Algoritmen bygger på att det inte finns något smart sätt att faktorisera tal. Tag två primtal, tex. 7 och 11 och multiplicerar dem: 7*11=77. Får du enbart siffran 77 så är det enda sättet att lista ut vilka de två faktorerna är att prova sig fram. 4*7=28...6*8=42...7*10=70...7*11=77...bingo!
Det smarta med RSA är att adlibris, swedbank eller någon annan mottagare av information är de som ger ut krypteringsregeln. De ger ut siffran 77. Du stoppar in den bokstav som ska krypteras (kodad som siffra) i en enkel formel, där du även stoppar in siffran 77. Nu får du fram en ny siffra vilken du skickar till mottagaren. Mottagaren i sin tur har en annan formel där siffran du skickade och de två faktorerna till 77 stoppas in och vips så är bokstaven dekrypterad.

Vet inte om det där var särskillt pedagogiskt, men häftigt är det iallafall. Det är alltså bara siffrorna 7 och 11 som behöver hållas hemliga. Nu är det såklart så att banker etc. använder sig av större nummer, men principiellt är det såhär det funkar.

Pattern recognition.

Våra hjärnor är sammansatta av ett gäng högt specialiserade moduler. Högre specialisering ju längre "in" man kommer. Synsystemet är ett fint exempel. På näthnnan sitter celler specialiserade på att reagera på ljus av olika frekvens. Denna information processas och lite längre in i systemet, i hjärnans occipitallob (bakhuvet) sitter celler som reagerar på linjer och kanter i olika riktningar och i olika delar av synfältet. Än längre in sitter celler som reagerar på mer specifika former och som är mindre känsliga för var i synfältet de befinner sig. Grandmother cells, celler som signalerar enbart när du ser din farmor...

De moduler som är ansvariga för att känna igen ansikten har genom tiderna haft en viktig funktion för människor och de har blivit högt specialicerade. Man känner lätt igen ett ansikte och vem det tillhör trots att det egentligen är rätt subtila skillnader från person till person. Vi har långt ifrån samma förmåga att känna igen en persom på dess fötter. (lukt frånräknat)

Jag tycker mig se ansikten överallt. Krabaten till höger sitter tex. och räcker ut tungan åt mig medans jag skriver det här.

Märk världen.

Det har snöat i Umeå. Så här fint har jag det precis utanför mitt fönster. Jag sover med persiennerna uppe.

Vi bombarderas varje sekund av en oändlig ström information. Syn, ljud, lukt. Våra hjärnor gör sedan en enorm filtrering och det är bara en bråkdel av denna information som resulterar i en upplevelse (10-tal bits). För det mesta är vi knappt medvetna alls, det är bara det att vi inte är medvetna om det.

Man kan gå genom ett liv med blicken mot marken, utan att uppskatta någonting. Att se sin omvärld och det fina i den kräver träning. Medvetandeträning. Märk världen!

En blodtryckshöjare.

Endokrinologiföreläsning igår. Ett av många sätt för kroppen att reglera blodtrycket är genom renin/angiotensinsystemet, där bla. hormonet aldosteron har en nyckelroll. Aldosteron binder till aldosteronreceptorn (MR-receptorn om jag minns rätt) i njurens tubluli och där pumpas Na in och K ut. Mer Na in än K ut, vilket leder till att blodet får högre osmolaritet, drar till sig vätska och trycket höjs.
Nu är det så att även stresshormonet kortisol binder in till MR-recetorn med viss specificitet. Kortisol i sin tur bryts sedan ner av ett ensymsystem som jag redan glömt namnet på. Det är detta enzymsystem som lakrits har en effekt på. Lakrits hämmar detta enzym så att kortisol ansamlas med blodtryckshöjning som följd. 200 g om dagen är tillräckligt för att hamna på sjukhus.

När kommer vargen?

Klimathysterin får mig att tänka på sagan om byn där det hela tiden varnades för vargen. Jag är inte kunnig nog att säga om klimatförändringarna är människopåverkade eller inte, men det finns en del saker som tål att påpekas när man ska tolka medieströmmen.

Dels har vi mediebranschen som jag skrivit om i tidigare post. De exploaterar folks oro. Sen har vi forskarvärlden som jag råkar ha en viss inblick i. Den godtrogne tror säkert att forskare drivs av sökandet efter sanning och så kan det delvis vara, men de flesta forskare jag träffat drivs av att få publikationer (forskarvärldens hårdvaluta), samt att få anslag. För att lyckas med detta gäller det att ha ett vindkänsligt finger och veta vartåt det blåser. Till sist har vi politikerna Johan Norberg skrev om igår. En fråga som kräver politiska lösningar är givetvis en riktig mumsbit för den politiska klassen.

Självklart är det ett problem om det skulle visa sig finnas substans till oron. Men det finns andra problem. Mona Sahlin, fågelinfluensa och akrylamid för att nämna några. En väldigt kostsam energiomställning kan leda till att vi ej har råd att prioritera mer angelägna problem som mänskligheten ställs inför. Om vi bara koncentrerar oss på vargen så kanske vi missar lejonet.

Expati.

Jag har funderat en del på begreppet empati, förmågan att känna med andra. Dels så avhandlades ämnet i senaste filosofiska rummet, dels har jag nyligen sett den helt fantastiska TV-serien Dexter. Se den! Dexter är en man som helt saknar förmågan att känna, men ändå handlar utifrån någon slags moral. Jag sökte efter ett ord på detta och min vän Sten kläckte ur sig ordet Expati. Expati handlar alltså inte om kännande, men om resonerande. Att logiskt sluta sig till vad som är rätt.

Att handla empatiskt är allmänt ansett att vara rätt och fint. Hur är det då att handla expatiskt?

Jag har många gånger lärt mig nackdelen av att handla i affekt. Att ta ett steg tillbaka och begrunda situationen ger ofta långt bättre resultat. Expati-Empati 1-0.

Vänstern tar ofta på sig att vara den empatiska våglängden i det politiska spektrat. Att pytsa ut bidrag kan te sig både empatiskt och samvetsbedövande. Men i ett längre perspektiv tror inte jag att man gjort ett bidragsberoende folk en tjänst. Snarare tvärtom. Ett expatiskt handlande utesluter inte empati, men ett empatiskt handlande utan empati kan vara cyniskt på riktigt. Att med statistik och empiri som verktyg forma ett samhälle ter sig kanske inte så sexigt eller empatiskt men i det långa loppet så är det bevisligen expatin som lovar guld och gröna skogar åt en befolkning.

Vad säger ni? Kommentera gärna.

Man lär så länge man har en lever.

Jag lär mig ett yrke. Är sedan igår utplacerad på medicinavdelning inriktad på gastro och endokrinåkommor. Känns kaotiskt att bli utslängd i verkligheten såhär. Så enormt mycket man inte kan. Vad som ska skrivas var och hur mycket och hur det man skrivit sedan blir skickat till sekreterare och vad man gör med pappersjournalen och vad betyder nu den där medicinska termen som han just nu slängde ur sig. Allt man sedan gör tar enorm tid. Jag känner igen den här känslan av rörighet och har reflekterat över den förrut.
Såhär är det alltid när man ska lära sig något nytt. En period när man måste reflektera över varje steg man tar. Lite betraktelser kring kunnande och vetande:

När man vet någonting innebär det att man har tillräkligt med information i skallen för att kunna utföra en uppgift. Denna information processas oftast serielt. Tankar, som är mönster av neuronaktivering, utlöser nya tankar som följer på varandra enligt lagar man tidigt tillägnat sig via empiri eller teori. Denna process av seriell processning av information tar tid och har stor benägenhet till felslut då den inbegriper så många steg.

Efter en tid då hjärnan varit utsatt för liknande problem skapas nya kopplingar mellan neuron, kanske via hebbskt lärande, så att avståndet mellan problem och lösning blir kortare. Neurala genvägar. Plötsligt försvinner alla mellansteg. Problemet löser sig självt. Utan att du vet hur. Du har lärt dig ett mönster. Pattern recognition. Kunnande.

Något av det svåraste som finns är att se världen genom ögonen hos någon som inte kan. Att bortse från sin kunskap. En mönsterkännare är inte reversibel. Det ska verkligen bli intressant att se om detta yrke någonsin faller på plats....

En högst spekulativ godnattsaga.

För länge sedan blev det andvändbart för en förfäder till oss människor att nyttja informationen som finns i mikrotryckväxlingar i luften. Denna lilla varelse började alltså höra. Kanske var det lättare att undslippa att bli kvällsmat åt något annat djur som gjorde att genen för något liknande hörsel spred sig.
Den lilla varelsen hade även andra sätt att processa omvärldsinformation. Något organ var antenn för elektromagnetisk strålning (syn) och den hade även receptorer som aktiverades av olika molekyler (smak). Informationen processades i olika moduler i detta lilla kreaturs hjärna. Denna lilla hjärna började bli ett ganska bra övelenadshjäpmedel då allt fler reflexer lärdes in som underlättade livet avsevärt. Det var så avancerade reflexer att det började likna problemlösning. Någon gång i historien "märkte" någon att det gick att påkalla andra djurs "uppmärksamhet" genom att göra ljud ifrån sig. Detta underlättade ett slags primitivt sammarbete kring en del enkla problem. Sammaretet hade överlevnadsvärde i sig och gener för ett slags primitivt språk blev stabila genom generationerna. Mer utvecklat språk ledde till mer komplicerade sammarbetsformer och ännu högre överlevnad.
De problem man ställdes inför var främst formulerade via synen och det var hjärnmoduler förenade med denna som "löste problemen". I och med att man kunde påkalla andras uppmärksamhet via ljud och hörsel så kom moduler för processing av hörsel till hjälp vid "problemlösning". Vid yttrande av ljud avsett för andra föll det sig ju även så att de egna öronen snappade upp vad man själv sade. Där förbands en länk för att nyttja hörselprocessningsmodulerna till egen problemlösning. Ett slags resonerande. Lärande sker på neuronskala enligt Hebbs lärningregel. Två neuron som är korelerade i aktivitet kommer få starkare synapskopplingar emellan sig vilket medför att de i framtiden kommer ha än större korrelation. Detta medför att med tiden kunde man hoppa över yttrandet av ljud för att nyttja hörselprocessneuron. Nu kunde man istället föra en inre dialog utan att någon hörde. Smida ränker och planera. Det är detta som är upphovet till den inre dialog som är mitt tankeflöde. Tankar, som är ord rinner på som vatten och ger upphov till nya tankar och även tankar om tankar. I den värld som vi ser runt omkring oss föds inget ur inget. Detta extrapolerat till min tankeström får mig att sluta mig till att det finns någon i mig som producerar dessa ord och tankar. Ett jag. En illusion.
God natt!

Programmera mera!

Jag håller på att avsluta ett programmeringsprojekt jag jobbat på den sista tiden. Projektet har inneburit att jag varit tvungen att lära mig en hel del om programmering och programspråk. Programspråk kommer ju likt vanliga språk i flera varianter. De skiljer sig såväl i syntax som i andvändbarhet. En liten lista över språk jag andvänt och kan någonting om, för den som är intresserad.

Java
Är ett språk jag fått lära mig från grunden nu de sista veckorna. Ett fullblodat språk som man kan göra allt med. Gratis är det också. Fördelen är att programmen som man gör endast kompileras halvvägs till något som kallas bytecode. Denna kompileras sedan fullt ut på andvändarens dator vilket innebär att programmen blir helt platformsoberoende. Ett program fungerar lika bra på en windowsdator som en mac. Tydligen ska programmen bli aningen långsammare än om man gjort dem i C++, men hastighet är sällan ett hinder i dessa dager. Java är ett modernt språk som är objektorienterat och förhållandevis lättläst. Det finns mängder med dokumentation på nätet, så man har alltid stöd när man kör fast. Hjälpmedlet Eclipse är en editor som varit nästan oumbärlig. Eclipse ger förslag, debuggar och hjälper att rätta till misstag. Programmen man skriver blir inte överdrivet långa, enligt uppgift ca. en fjärdedel så många rader som i ett motsvarande C++ program.
Något jag saknat är paket för att smidigt hantera vektorer och matriser. Hade det funnits mer avancerade matematikpaket hade java varit ett språk jag hållit mig till i fortsättningen.

Matlab
Matlab är det språk jag är mest hemma i. För mig är det språket som tar mig snabbast från idé till färdigt program. Tyvärr kan man inte göra allt i matlab utan det lämpar sig mest för matematiska algoritmer. Speciellt bra tycker jag det är när man behöver hantera mycket data. Alltid lätt att plotta data och följa algoritmen. Det finns avancerade tooloxar och massor med förskrivna funktioner som är lätta att använda. Något som också är bra är att språket är interpreterat, vilket betyder att man kan testa funktioner genom att bara skriva in dem vid prompt. Ungefär som en miniräknare. Detta underlättar avsevärt när man sitter och skriver långa program då man kan sitta och testa små snuttar vi sidan om s.a.s.
Matlab är inte gratis. Dyrt.

Flash
Ett språk, editor avsedd att göra animationer, filmer eller interaktivt material. Lämpar sig väldigt bra till detta men inte till mycket annat. Om man, som jag gjort, använt programmet för att göra något interaktivt, stöter man på problem. Hur ska man behandla datat som matas in? Jag lyckades lösa detta med en liten workaround. Flash skickar data till ett java-program via en lokal server. Java behandlar sedan datat och skriver till fil. Krånglig lösning enligt mig, men det funkar.
Flashprogram/filmer använder sig av en flash-spelare för att visas. Denna finns tillgänglig på de flesta datorer och även flashfilmer är således plattformsoberoende. En licens för programmet kostar ca 8000:-. Lite i värsta laget...

Python
Jag har bara hunnit kolla lite på detta språk. Dock är jag helt övertygad om att det är detta jag kommer köra i framtiden. Likt matlab är det ett interpreterat språk och man kan testa kommandon vid prompt. Likt matlab finns en massa moduler för att hantera matematik, vektorer, etc. Det finns även liknande funktioner som i matlab för att plotta data. Det som skiljer sig från matlab är att det är ett fullfjädrat objektorienterat programmspråk som man kan göra allt med. Språket betonar läsbarhet framför snabbhet vilket känns helt logiskt med allt snabbare processorer. För mig handlar allt om att komma snabbt från idé till färdigt program.
Python är helt gratis och det finns mängder med tutorials och andvändarstöd på nätet.

Visual Basic
Ett skämt i förhållande till övriga språk. Det är lätt att göra fula knappar som man kan trycka på. Det är allt. Jag slet mitt hår i några dagar innan jag lämnade detta språk för gott. Funkar endast på windows.

På randen till kaos.

Helgen bjöd på en tur till IKEA i Sundsvall. Till höger en bild på nya skrivbordsstolen. Har aldrig brytt mig om heminredning tidigare, men nu var det riktigt kul att gå på möbelvaruhus. Kanske ett mognadstecken. Dags att prata pension?

Jag försöker inreda eklektiskt, vilket betyder att man blandar prylar från olika tidsepoker och stilar. Tror det blir mest trivsamt så. Inte så stelt...och framförallt billigt.

Det som är mest intressant här i världen ligger någonstans emellan kaos och välordnat. Mellan myrornas krig och testbild. Mellan backslick och knullrufs. Hmm...man kanske ska hänga tavlorna på sniskan...

En portion moralkaka.

Det blev en intressant debatt här igår. Efter en halv flaska vin blev mina argument nog lite sliriga, men jag tänkte ta och utveckla mig här på bloggen.

Om man har en utgångspunkt i att människor är en neuronnystan som interagerar, enligt fysikens lagar i en värld av andra neuronnystan och en bunte andra molekyler, vart tar då moral, ansvar och den fria viljan vägen? Då kan man ju förstå och ha förståelse för allting. Brottslingar är bara brottslingar pga, de interaktioner de haft. De kunde inte hjälpa...det var oundvikligt.

Jag vänder mig mot detta resonemang.

Det finns inte ett enda sätt att se på världen. Inom många områden finns det ett flertal representationer, som främst skiljer sig i form av deras tillämpbarhet. Inom fysiken är detta särskilt tydligt, med Newtons gamla lagar kontra kvantmekaniken. Kvantmekaniken är iofs. en mer riktig beskrivning av världen, men den fallerar i tillämpbarhet. Man kan analytiskt räkna ut väteatomens energinivåer, kanske heliums (om jag minns rätt) men that's it. Newtons lagar är däremot tillämpliga på nästan alla problem som vi människor stöter på i den verkliga världen.

På samma sätt tycker jag man kan se moralen. Från ett "kvantmekaniskt" och väldigt teoretiskt synsätt så kan man nog säga att människors handlande är oundvikligt och en produkt av atoms in motion. Men vill man ha en advändbar representation får man nog utgå från ett "newtonskt" synsätt där ord som uppsåt, fri vilja, moral, ont och gott fortfarande har en betydelse. Detta för att kunna utforma fungerande sammhällen. Hur mycket "kvantmekaniker" man än är, så är det faktiskt en väldig skillnad i hur människor i olika sammhällssystem har det. Vill man göra något åt detta så är det nog (kanske än så länge...) begreppen från den "newtonska" moralen som är andvändbara.

Det diskuterades även om det finns någon objektiv moral. Ja, menar jag. Annars blir det väldigt svårt att diskutera enligt mig. Vad nazisterna och talibanerna gjorde var fel. punkt.

(kvantmekanikern): - Men det var rätt för dem enligt deras moral. De agerade bara i enlighet med sina neuron som var programmerade enligt den tidens moralprogram.
(jag): - So what det är fortfarande helt förkastligt att skjuta judar. Om vi ska kunna göra någrasomhelst framsteg här på planeten, behöver vi kunna utgå från en moral som är andvändbar, objektiv och universell. Vi måste vara praktiska i vårt tänkande. Inte flummiga.
(kvantmekanikern): - Ok, jag ger mig,

Serendipity

Många stora upptäckter kommer till av en slump. Någon tex. tolkar data på ett nytt sätt som andra bara trodde var artefakter eller brus. Detta kallas serendipity. Jag har tidigare läst om Arno A. Penzias och Robert Woodrow Wilson som tolkade bakgrundsbruset i deras mätutrustning som kosmisk bakgrundsstrålning från universums födelse.
Jag hörde nyligen en historia om hur man kom på att pancreas (bukspottskörteln) hade en roll i blodsockerregleringen. Det var tidigt känt att pancreas hade en roll i matsmältningen. Oskar Minkowski utförde experiment på hundar där han tog bort pancreas för att se vad som hände (!). Han noterade att hundarna kissade mer än vanligt och att urinen tilldrog sig flugor....hmmm....som flugor kring en sockerbit....Bingo!
Kolla in på wikipedia för fler exempel på serendipity.
Man kan tycka att dessa upptäckter grundar sig på tur, eller slumpmässiga omständigheter. Men som Alexander Fleming, upptäckare av penicilinet uttryckte det:
"Chance favours the mind that is prepared."

Ergorapido

Med recensioner som "Guds gåva till småbarnsföräldrar!" och "Den suger.", var jag bara tvungen att ha en. Jag har fått/införskaffat en sladdlös dammsugare. Ergorapido från Electrolux är dammsugarvärldens svar på en mac. Snygg nog att stå i finrummet, och enkel nog för att göra dammsugning till en av livets fröjder (hmmm...). Efter premiärturen idag måste jag säga att den funkar riktigt bra. Perfekt dammsugare för den slarvige studenten med 30 kvm. Batteriet varar i ca. 10 min och längre tid än så har iaf. inte jag avsatt till städning.
Kognitiv dissonans är ett intressant psykologiskt fenomen. Människor försöker ofta i efterhand rationalisera sina beslut. Sannolikheten att jag hade gett en dålig recension av en nyköpt produkt är ganska liten om den nu inte varit helt värdelös.

Användarillusionen.

Har precis lyssnat på filosofiska rummets senaste podcast (finns gratis på nätet). Där medverkade bla. neurofysiologen Martin Ingvar i en diskussion om jaget, själen och medvetandet. Diskussionen blev inte så speciellt intressant då deltagarna bytte ämne så fort det blev intressant eller svårt. Lite tankar om medvetande och hjärnor:

1, Hjärnans informationsprocessning består i aktivering av neuroner. Olika mönster av aktivering, såväl spatiala som temporala, representerar olika tankar, och registreringar av omvärld.
2, Minnen lagras i detta nätverk som styrkor i synapskopplingar mellan neuron. Denna form av representation kan lätt imiteras med artificiella neurala nätverk.
3, Medvetandet verkar vara förlagt till hjärnan. Borttagande av valda delar av denna, eller yttre fysiskt våld kan leda till medvetslöshet.
4, De som förespråkar en imatriell själ där jaget sitter och styr hjärnan får problem. Denna själ ska då påverka hjärnan på något sätt inom ramen för fysikens lagar. Något som tyder på detta har aldrig visats experimentellt. Fysikens lagar är väl testade i väääldigt många experiment.


Men var passar den där känslan av att finnas till in i denna bilden? Det är detta som är så svårt att förklara. Jag lutar åt att denna känsla av att finnas till är en form av illusion. En användarillusion. Det finns så många sätt som saker och ting verkar te sig. Visst verkar det som om du har färgseende i hela ditt synfält? Det har du inte. Det är bara i fovea på näthinnans mittersta mitt som de färgregistrerande tapparna sitter. Testa genom att försöka säga färgen av ett ej påtittat spelkort i ögats periferi.
Det känns också som om man har syn i hela synfältet, men i själva verket finns det två stora blinda fläckar. En på varje sida.
Det verkar även som om jag är medveten och i kontroll över mina handlingar. Kanske även detta en efterhandskonstruktion.
Jag tycker analogin med den dator med operativsystem är givande. I botten är det en stor mängd transistorer som kopplar om strömmar hit och dit, som sköter själva informationsprocessandet. På detta har bygts lager på lager av abstraktion och det vi ser på skärmen är ändprodukten. En slags virtuell maskin med ett helt annat användargränsnitt än de små transistorströmmarna.
På samma sätt kan medvetandet vara ett slags program, eller virtuell maskin som körs på den underliggande hårdvaran av neuroner och strömmar. Det bara verkar inte vara så...
Återkommer i ämnet.

Min, min, bara miiiiiiin...

Jag har precis flyttat in i en ägenhet. Min första i mitt 27 åriga liv, aldeles egna. Det är helt underbart. Jag går runt och pular här mest hela tiden. Torkar av bord, organiserar och förskönar. Tanken slog mig precis att det är just detta som gör att det är trevligare att leva i länder som traditionellt haft en stark äganderätt. Folk bryr sig om det som är deras, vårdar och förskönar. Jag kommer ihåg när jag, strax efter murens fall följde med mina föräldrar på bilrundtur i forna DDR. Grått, dassigt och fult är det bestående minnet. Ett land där ingen brytt sig.
Nu ska jag ta och hänga upp lite Escher-planscher.

Oro.

"Nyhetsbranchen är en av de snabbast växande brancherna idag. Nyhetsproduktion sker i sammarbete med katastrofprofeter...tänk om det inte spelar någon roll hur det egentligen är. Det är bara människors oro som är på riktigt. Den som först fattar vilken som är oron för dagen, vinner."
Lyssna på Susanna Popova, en av Timbros gratispodcasts.

Jag försvarar din rätt att vara dum.

Jag har diskuterat yttrandefrihet en del på sista tiden. Tänkte här förklara hur jag ser på saken:
I de västerländska samhällena finns något som vi kallar yttrandefrihet. Den ger oss rättigheten att säga lite vad vi vill, hipp som happ och hur som helst. Så länge vi inte uppmanar till någon brottslig handling (tex utfärdar en fatwa) så ska allt vara helt ok. Jag tycker detta är en bra ordning. Jag tror på ett slags kulturell evolution (memetik), där argument ska stötas och blötas mot varandra och där till slut de bästa vinner. Survival of the fittest. Folk går runt och tycker och tänker så mycket stolligheter. Upp med stolligheterna på bordet och utmana dem med argument. Om detta är svårt så kanske det inte var så stolliga stolligheter ändå... Detta tycker jag är ett av de viktigaste argumenten för yttrandefrihet. I stället för att censurera oss och tassa på tå för folk som ej gillar det som sägs och trycks i vår del av världen, så tycker jag att vi ska ägna energi åt att förklara vad yttrandefriheten innebär.
Jag försvarar din rätt att vara dum, men du får allt ta och förklara dig...