För länge sedan blev det andvändbart för en förfäder till oss människor att nyttja informationen som finns i mikrotryckväxlingar i luften. Denna lilla varelse började alltså höra. Kanske var det lättare att undslippa att bli kvällsmat åt något annat djur som gjorde att genen för något liknande hörsel spred sig.
Den lilla varelsen hade även andra sätt att processa omvärldsinformation. Något organ var antenn för elektromagnetisk strålning (syn) och den hade även receptorer som aktiverades av olika molekyler (smak). Informationen processades i olika moduler i detta lilla kreaturs hjärna. Denna lilla hjärna började bli ett ganska bra övelenadshjäpmedel då allt fler reflexer lärdes in som underlättade livet avsevärt. Det var så avancerade reflexer att det började likna problemlösning. Någon gång i historien "märkte" någon att det gick att påkalla andra djurs "uppmärksamhet" genom att göra ljud ifrån sig. Detta underlättade ett slags primitivt sammarbete kring en del enkla problem. Sammaretet hade överlevnadsvärde i sig och gener för ett slags primitivt språk blev stabila genom generationerna. Mer utvecklat språk ledde till mer komplicerade sammarbetsformer och ännu högre överlevnad.
De problem man ställdes inför var främst formulerade via synen och det var hjärnmoduler förenade med denna som "löste problemen". I och med att man kunde påkalla andras uppmärksamhet via ljud och hörsel så kom moduler för processing av hörsel till hjälp vid "problemlösning". Vid yttrande av ljud avsett för andra föll det sig ju även så att de egna öronen snappade upp vad man själv sade. Där förbands en länk för att nyttja hörselprocessningsmodulerna till egen problemlösning. Ett slags resonerande. Lärande sker på neuronskala enligt Hebbs lärningregel. Två neuron som är korelerade i aktivitet kommer få starkare synapskopplingar emellan sig vilket medför att de i framtiden kommer ha än större korrelation. Detta medför att med tiden kunde man hoppa över yttrandet av ljud för att nyttja hörselprocessneuron. Nu kunde man istället föra en inre dialog utan att någon hörde. Smida ränker och planera. Det är detta som är upphovet till den inre dialog som är mitt tankeflöde. Tankar, som är ord rinner på som vatten och ger upphov till nya tankar och även tankar om tankar. I den värld som vi ser runt omkring oss föds inget ur inget. Detta extrapolerat till min tankeström får mig att sluta mig till att det finns någon i mig som producerar dessa ord och tankar. Ett jag. En illusion.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar