Våra hjärnor är sammansatta av ett gäng högt specialiserade moduler. Högre specialisering ju längre "in" man kommer. Synsystemet är ett fint exempel. På näthnnan sitter celler specialiserade på att reagera på ljus av olika frekvens. Denna information processas och lite längre in i systemet, i hjärnans occipitallob (bakhuvet) sitter celler som reagerar på linjer och kanter i olika riktningar och i olika delar av synfältet. Än längre in sitter celler som reagerar på mer specifika former och som är mindre känsliga för var i synfältet de befinner sig. Grandmother cells, celler som signalerar enbart när du ser din farmor...
De moduler som är ansvariga för att känna igen ansikten har genom tiderna haft en viktig funktion för människor och de har blivit högt specialicerade. Man känner lätt igen ett ansikte och vem det tillhör trots att det egentligen är rätt subtila skillnader från person till person. Vi har långt ifrån samma förmåga att känna igen en persom på dess fötter. (lukt frånräknat)
Jag tycker mig se ansikten överallt. Krabaten till höger sitter tex. och räcker ut tungan åt mig medans jag skriver det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar