Jag har funderat en del på begreppet empati, förmågan att känna med andra. Dels så avhandlades ämnet i senaste filosofiska rummet, dels har jag nyligen sett den helt fantastiska TV-serien Dexter. Se den! Dexter är en man som helt saknar förmågan att känna, men ändå handlar utifrån någon slags moral. Jag sökte efter ett ord på detta och min vän Sten kläckte ur sig ordet Expati. Expati handlar alltså inte om kännande, men om resonerande. Att logiskt sluta sig till vad som är rätt.
Att handla empatiskt är allmänt ansett att vara rätt och fint. Hur är det då att handla expatiskt?
Jag har många gånger lärt mig nackdelen av att handla i affekt. Att ta ett steg tillbaka och begrunda situationen ger ofta långt bättre resultat. Expati-Empati 1-0.
Vänstern tar ofta på sig att vara den empatiska våglängden i det politiska spektrat. Att pytsa ut bidrag kan te sig både empatiskt och samvetsbedövande. Men i ett längre perspektiv tror inte jag att man gjort ett bidragsberoende folk en tjänst. Snarare tvärtom. Ett expatiskt handlande utesluter inte empati, men ett empatiskt handlande utan empati kan vara cyniskt på riktigt. Att med statistik och empiri som verktyg forma ett samhälle ter sig kanske inte så sexigt eller empatiskt men i det långa loppet så är det bevisligen expatin som lovar guld och gröna skogar åt en befolkning.
Vad säger ni? Kommentera gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar