Så går en dag från våra liv...

...och kommer aldrig åter.

Söndag i sängen. Slösurfande och denniskorv med pulvermos. Vila inför veckan...förberedelse...utbilda sig...förberedelse...alltid förberedelse.

Såg en bra dokumentär. Nova - Secrets of the mind. Neurologen Ramachandran är en upplevelse i sig att titta på med sin dramatiska dialekt, från skottland skulle jag gissa.
Han åker runt och träffar patienter med intressanta kognitionsstörningar och med neuroanatomi förklarar han vad som gått fel och varför.
En intressant patient kände inte igen sina föräldrar. De såg ut som hans föräldrar men de var inte dem, de var bara identiska till utseendet.
Han hade en skada i temporalloben. I temporalloben sitter moduler för igenkänning av synintryck, alltså neuron som exciteras av fåglar, stolar, bananer eller föräldrar. Där finns också amygdala, en modul som medverkar till att ge intryck en känslomässig färg. Det var kopplingarna till amygdala som var förstörda hos just denna patient. Han såg sin mor men kände ingenting i processen. Total iskyla. Så ska man inte känna för sin mor. Det måste vara någon annan, som bara ser ut som henne.
Det finns andra vägar till amygdala. Från hörcentra. Om han bara hörde sin mor över telefon var det inga problem.
Intressant detta! Den känslomässiga responsen vi får av intryck är tydligen mycket starkare än vårt logiskt resonerande. Magkänslan styr.

Även intressant att läsa att franska intellektuella ställer upp bakom Sarkozy, den borglige kandidaten i det stundande franska valet. Franska intellektuella...den borgerliga vinden har verkligen fått fart i europa. Ikväll blir det rödtjut till middagen!

Au revoir.